Adrenalin
Det är faktiskt helt otroligt vad adrenalinpåslag kan göra. Man orkar det man egentligen inte orkar. När jag rullades in på uppvaket i torsdags så grät jag. Först grät jag bara och sen grät jag av lycka. Jag hade äntligen fått min operation och jag var så lycklig! Då fick jag sånt adrenalinpåslag. En sköterska kom och frågade skrattande om jag verkligen inte skulle sova mer? Nej, så jag fick fika ist. Och sen efter lite ytterligare smärtlindring och ett rejält blodtrycksfall fick jag åka hem. De var otroligt snälla och en karl han kände min mamma(som jobbar på sjukan) och morfar och bodde också i Krokom och han pratade på så jag slutade med tårarna :-) Honom kommer jag alltid minnas.
Sen tog jag mig mirakulöst igenom skolavslutningen efterföljande dag endast av adrenalinpåslag. Men den var otroligt viktig att vara med på.
På lördagen var jag helt slut...
Det är iaf häftigt vad ett adrenalinpåslag kan åstadkomma. Det är tex därför jag klarar av att tävla trots att jag inte kunnat äta ordentligt innan, jag liksom glömmer att jag är hungrig.
Känner mig mycket bättre iaf och nu ska jag läsa mer om copingstrategi.
Någon skrev att" om man hamnar i helvetet, fortsätt gå". Och det är ju minsann en copingstrategi ;-)