whinneyochwilbur

Att tänka rätt i ridningen är otroligt viktigt. Att vara på dåligt humör och sitta upp och fortsätta vara på dåligt humör är ingen bra ide. Man måste slå bort det humöret för stunden och sätta sig i ridhumöret. I det humöret man tänker jag är glad och stolt över min häst och njuta av den stunden jag sitter på min häst och där också koncentrationen och disciplinen över träningspasset finns. Kan man inte slå bort det dåliga humöret orsakar man oftast mer skada än nytta av att sitta upp.

Sen måste man hitta rätt inställning. Jag håller ju på med en bedömningssport och där kommer det alltid finnas favoriter som man verkligen frågar sig om domarn spillde kaffe och brände sig eller fick nåt skit i ögat som ger dom poängen till den ritten. Självklart går man ju ner sig lite av sådana saker imellanåt eftersom det känns orättvist då man själv sliter och fick dåligt på öppnan som aldig känts bättre på banan osv. Men sålänge inte en robot dömer dressyrtävlingarna så kommer det vara såhär mer eller mindre.
Därför måste man ju konstant påminna sig om varför man tävlar. Vissa stannar kvar i klasser för att plocka rosetter trots att dom kvalat till nästa klass medans jag själv sliter för att kvala till nästa klass. Jag tävlar för att utmana mig och hästen för det är svårt. Jag blir nervös och Whinney blir väldigt spänd så vi tävlar för att träna på att tävla. Att ta plats på framridningen är också nåt att träna på. Mitt mål har varit att känna att Whinney är påverkbar och att jag håller mig lugn och påverkar det som behövs. Det kommer ju alltid finnas att förbättra men det ska vara roligt att tävla.

Att tänka rätt gäller även träning och då tänker jag på läktarryttarna som alltid kommer att finnas där. Jag sitter själv gärna och tittar på träningar i utbildningssyfte men man måste inte se ner på alla som vissa gör. Men det viktigaste är att man själv som ryttare ska slå bort allt det yttre utom din tränare och bara rida. Det är bara en själv som vet hur hästen fungerar och man är ju där för ens egen skull. Det är dålig energi att slösa ist för den bra man kan göra av med på passet.

Idag har vi tränat för duktiga Ingela i ridhuset. Ingela har varit med länge och känner oss väl och det var jättekul! Jag förstog att Whinney skulle tycka det var jobbigare inomhus men vi löste det fint och jag vart påmind om hur lätt det är att rida henne när jag inte gör så mycket utan bara rätt. Fick riktigt bra känsla idag. Whinney bjuder in i sluta i mellantrav så fort hon får chansen och är så överambitiös så eftersom hon är så rutinerad så får hon göra sina skolor medans vi slipar ist för att harva på en volt. Hon flög fram i slutorna, haha! Och tyckte det var kul:) Jag längtar redan till nästa gång.

Skritt tränar man generellt för lite på. Jag har ju en tjej som tycker det är överskattat att skritta och vill helst trava i hennes tempo så hon kan flasha med sina framben så, just därför har jag fått lov att träna extra mycket på att skritta. I dressyrprogrammen ingår ju just detta och taktande är ett onödigt fel. För bara några år sen så gick det inte att skritta på tygeln utan att hon skulle takta och bli jättestark eller stanna och börja backa. Men vi har tränat. Mina tränare har gått snett bakom för en extra drivning och sakta har vi gått framåt. Idag skrittade vi lääänge. Tränade på övergångarna samlad skritt-ökad skritt och inte ett taktfel. Utomhus på skogsvägen! Hon är ju otroligt känslig och kanske har jag äntligen lärt mig utnyttja det. Bara genom sitsen och bara genom att tänka. Samma i skänkelvikningen. Bara tänka. Inga skänklar. När jag väl började trava var hon som en gummiboll med rejält schvung. Underbart. Nog om det.
Det handlar om att vara rätt i sinnet när jag sitter upp. Det är superviktigt. Jag njuter varje sekund jag sitter på min fina dam.

Är hemma och är barnledig några dagar men jobbat en dag denna vecka. Också har vi firat Vincent också som blivit 2 år.
Njuter lite av solen på dagarna trots att man behöver en tjocktröja ute. Känns som det är höst ute nu.

I tisdags kändes Whinney riktigt fin. Trots dubbls raketer i rumpan. Men hon skötte sig och jag kände mig för första gången på länge som en rätt bra ryttare. Hon är svår när hon blir så stark men jag är lugn och metodisk och då fungerar det så bra. Lugn och rida varje sekund. Varje. Kände att jag saknat det här och att rida Wilbur och Whinney samtidigt utvecklade mig mycket som ryttare för att dom är så olika fast ändå så lika. Men saknat att samla och rida Whinney. Behöver rida andra hästar även nu.
Igår var hon dock värsta spännfia och vart rädd för korna (som alltid går där) och var allmänt spänd. Då blir hon väldigt av och på och bjöd vänstersluta och skänkelvikning för vänster om vart annat. Sen när jag skrittade av påvägen hem så vart hon rädd för en fågel som satt i diket och flög iväg. Då hoppade hon rakt upp i luften och ner samtidigt med alla fyra hovar i vägen så det small! Hahaha! Hon flyr ju aldrig utan hoppar till men inte sådär. Också fortsätter hon att gå helt obemärkt.

Igår kom jag hem från stallet sent så idag vaknade såklart min son tidigare än vanligt så jag ligger här i morgonrock än...

Vet inte hur helgen kommer se ut om det blir dressyrtävling på hemmaklubben eller mys hemma och lite ridning ist.

Min sambo fotade förra helgen en dag i stallet så jag ska lägga ut lite bilder framöver.

Jag och Whinney tränar på. Korta men intensiva pass. Hon tycker såklart att passen är för lite så hon avslutar alltid med passage vägen hem så det ska vi fortsätta träna på i höst. Hon känns väldigt fin i kroppen och mer loss än i höstas. Roligt tycker hon och gapar för bettet utan godis:) Hon får ju godis ändå såklart. Öppnorna är fina i traven och hon börjar bli så lydig att jag kan börja galoppera henne snart. Inför vänsteröppna laddar hon för sluta så jag måste va med och rida framåt hela hörnet och tänka mellantrav mot nästa hörn så går det bättre. Höger känns jättefin och hon börjar lätta av fint i handen. Rider nu på vippstång vilket jag inte gillar men det kan vara bra nu i början så behöver hon inte bråka på den så mycket när det blir jobbigt. Men så blir hon ganska stark istället. Varje gång vi går hem är hon helt galen och försöker resa sig, galoppera åt sidan osv men som slutligen övergår till passage ist. Häromdagen var det någon och körde skoter på sjön som körde igång hästarna i hagen runt omkring ridplan och då var jag ganska nervös kan jag erkänna. Klarade pärlandet och jag satt kvar men med livet som insats.

För ett par veckor sen trampade jag snett och skrubbade upp fotknölen på kantsten på gårn och dan efter kom Smilla och sprang rakt in i den så det har varit rätt svullen men nu passar ridstöveln lite bättre så det måste vara bra.
I söndags hoppade jag ut ur finkan med ridstövlarna eftersom dom är höga så är det skönt att slippa böja på knäna. Normalt brukar jag slå huvudet då dörren är låg men istället slog jag hela underarmen i handtaget så den är fortfarande svullen men idag gör det inte lika ont längre. Typiskt mig verkligen...

Snart är semestern slut och jag ska mjukstarta på jobbet nästa vecka. Tråkigt att åka hem och att inte ha Whinney så nära.
Haft fina veckor här med nära och kära.
Sitter dock och svär över bredbandet som gör att jag missar OS-dressyren som går på svtplay. Buffelibuff var 3e sekund...

Det känns bra att hittat ett flyt i ridningen och det gör mig glad. Det är min meditation. Min energikälla. Hästarna gör det för mig.