Höger öppna, oro och slut
Dåligt underlag så har skrittpass hemma och tidiga mornar i ridhuset innan jobbet. Kämpar med rakriktning i galopp och höger öppna är så besvärlig. Hon kör ner huvudet i mellan frambenen och är jättestark så jag får sitta och göra uppresande tygeltag hela tiden och inte hålla i henne och i lördags hade jag den bästa känslan på hela galopppasset när jag kom i höger varv och nyss hade satt alla skritt-galopp övergångar och sen kom i en super höger öppna ur hörnet längs långsidan och när hon började tränga med innerbogen och bli för stark så brukar jag lägga en liten volt för att fånga upp henne utan att ta en massa i henne så jag börjar vända in men då sparkar hon bakut med stort B två gånger så jag nästan ramlade av! Hade hon gjort det en gång till hade jag åkt med all säkerhet. Hon är så våldsam när hon gör sånt och bockar hon så har jag alltid åkt rakt i backen. Men dom gångerna är så få precis som bakutsparkarna. Men normalt gör hon bara en trots att jag klämmer åt med sporrarna. Men inte i helgen... Kanske borde skaffa rullsporrar. Slutorna i traven var dock suuuperfiina och vilka steg hon tog. Tyvärr håller ju inte min rygg för nåt. Knappt rida så två våldsamma bakutsparkar har nu gjort mig smärre handikappad. Sträckte mig i magmusklerna också så idag har jag för ont för att rida så longerade istället på plan men underlaget var stenhårt så hon kunde inte gå på så värst men kommandona behövde verkligen repeteras då de aldrig varit särskilt intressanta att följa enligt Whinney...
Men istället för att själv uppsöka läkare och tjata på att få ryggen röntgad i måndags så vart istället min lilleman sjuk och blev remitterad till barnavdelningen på sjukhuset i stan då doktorerna verkar tro det är påssjuka. Så igår var jag på sjukhuset med lilleman hela dagen och trots att det var jobbigt så skötte han sig jättebra. Nu väntar vi på yttligare provsvar och ska troligtvis in imorrn på ultraljud. Kände mig orolig och gör det fortfarande. Fast jag kommer ju alltid oroa mig för mina barn.
Min fina pudel Vilda har kronisk njursvikt och leversvikt. Idag var hon inne på ultraljud igen. Hon har även ett litet blåsljud på hjärtat och vätska i livmodern och en för tjock livmodervägg vilket gör att en livmoderinflammation är att vänta. Det finns ingen medicin utan bara speciell diet. Operation rekommenderas inte pga njurarna och hon är 8 år men sålänge hon är pigg så får hon stanna med oss. Hårt att inse att när hon blir dålig så kommer hon få åka till hundhimlen. Men jag tycker att hon ska ha ett drägligt liv. En gång i tiden var det bara hon och jag mot världen. Och Whinney förstås:) Hon är snart 21 år och kommer inte heller leva för evigt. Men "We´ll cross that bridge when we get there".
Jag är slut. Helt slut. Men kör på och vem vet. Inatt kanske jag får sova hela natten. Var ju på galej i helgen (Patriks Combo spelade och jag skratta så jag höll på att avlida!)och sen skulle det skjutsas på morgonen och tidigt morgonpass i ridhuset och sen en ledsen Vincent ett par nätter och en tokig storasyster så nu är jag trött. På em har jag och Vincent legat och myst i soffan så vilat har vi iaf gjort.
