whinneyochwilbur

Skritt tränar man generellt för lite på. Jag har ju en tjej som tycker det är överskattat att skritta och vill helst trava i hennes tempo så hon kan flasha med sina framben så, just därför har jag fått lov att träna extra mycket på att skritta. I dressyrprogrammen ingår ju just detta och taktande är ett onödigt fel. För bara några år sen så gick det inte att skritta på tygeln utan att hon skulle takta och bli jättestark eller stanna och börja backa. Men vi har tränat. Mina tränare har gått snett bakom för en extra drivning och sakta har vi gått framåt. Idag skrittade vi lääänge. Tränade på övergångarna samlad skritt-ökad skritt och inte ett taktfel. Utomhus på skogsvägen! Hon är ju otroligt känslig och kanske har jag äntligen lärt mig utnyttja det. Bara genom sitsen och bara genom att tänka. Samma i skänkelvikningen. Bara tänka. Inga skänklar. När jag väl började trava var hon som en gummiboll med rejält schvung. Underbart. Nog om det.
Det handlar om att vara rätt i sinnet när jag sitter upp. Det är superviktigt. Jag njuter varje sekund jag sitter på min fina dam.