whinneyochwilbur

Den efterlängtade dagen närmar sig, dagen jag får sitta upp i sadeln igen :-D Jag längtar så jag håller på att spricka! Vi har även anmält till tävling och träningar vilket känns underbart! Tömkörningen fungerar nu bättre då jag fick tips av Jennifer på annan tömsättning för att han inte skulle kunna bralla iväg. Nu tappar vi inte yttersidan trots att det blir jobbigt och vi kan böja igenom högersidan ordentligt ändå. 

Som ryttare lägga tid och pengar på sig själv hör ju inte till vanligheterna. Men jag har återigen insett vikten av det. Att inte vara sned i kroppen är ju lika viktigt som att hästen inte är sned. Men det känns fantastiskt att jag har en sådan kompetens i mitt team att det bara finns lösningar på problemen även om pengar ofta stoppar då jag saknar sponsorer. Donnen har fått massage idag av min gode vän Ulrika. Hon är bra på att peppa och nu är jag full av inspiration jag ser verkligen fram emot ytterligare samarbete. 

Några veckor har gått och jag börjar planera träningar och tävlingar. Det blir fyra meeting innan vi åker utomlands i höst. Sen blir det några tävlingar till. Donnen känns fin i tömkörningen och det har varit lärorikt att bara se honom från backen och att han är annorlunda på töm jämfört med när jag rider vilket är intressant för då Måste det ju bero på mig eller utrustningen. Blir spännande att utforska när jag börjar rida igen. 

Det är faktiskt helt otroligt vad adrenalinpåslag kan göra. Man orkar det man egentligen inte orkar. När jag rullades in på uppvaket i torsdags så grät jag. Först grät jag bara och sen grät jag av lycka. Jag hade äntligen fått min operation och jag var så lycklig! Då fick jag sånt adrenalinpåslag. En sköterska kom och frågade skrattande om jag verkligen inte skulle sova mer? Nej, så jag fick fika ist. Och sen efter lite ytterligare smärtlindring och ett rejält blodtrycksfall fick jag åka hem. De var otroligt snälla och en karl han kände min mamma(som jobbar på sjukan) och morfar och bodde också i Krokom och han pratade på så jag slutade med tårarna :-) Honom kommer jag alltid minnas.

Jag erkänner att jag är lite mer medtagen efter operationen än vad jag trodde. Jag får ofta lågt blodtryck så jag måste lägga mig ner så jag inte svimmar. Också har jag förutom på magen även ont på huden på hela kroppen. Jag är otroligt trött och orkar inte alls det jag tänkt. Jag lyssnar på läkarna och tar det lungt. Jag har iallafall själavård då hästarna är hemma och det gör gott att ha Donnens stora huvud att krama om. Han är minsann one of a kind och en riktig gentleman som verkar förstå att man måste vara försiktig med matte <3 

Jag ger en liten slant varje månad som går till barn som behöver hjälp i hela världen. Krigsdrabbade områden eller vid översvämningar. Till svältande barn i Afrika och fattiga barn i Sverige. Bara för att nämna några exempel. En liten peng som gör stor skillnad. 

Nu är jag på andra sidan:-) Så ser jag det. Påväg åt rätt håll liksom. Operationen gick bra och jag är snart hemma. Om en månad är jag igång igen :-D 

Vi är hundvakt till mina föräldrars hund och nu är hon dålig. Ätit sopor och förstoppad. Och kanske även livmoderinflammation. Inge kul...

Ja det verkar ju vara min Plats nu för tiden, soffan, halvliggande för då gör det minst ont. Jag är otroligt trött. Det går inte att lyssna på en avslappningsövning utan att somna och vakna en timme senare. Trött. Dåsig av smärtstillande, ibland mycket dåsig. Men nog om det. Om 7 dagar är jag förhoppningsvis nyopererad nu. Sen vänder det:-)