whinneyochwilbur

Igår fick jag världens boost av min tränare Sara. Det behövdes verkligen och nu känns det som jag kommer fixa det ändå. Tack Sara! Titta gärna in på hennes blogg  http://nouw.com/saraljunghast för lite inspiration och kloka ord om bla hur man har mål i bedömningssport. 

Vilken bild! Fick nästan 65% på den här ritten men hade en dålig känsla i större delen av programmet. Tagen av Hedda Hemmingsson i somras.

Igår åkte vi slalom och det var jätteroligt.

Mormor och morfar var med och åkte.

Igår var jag med mina fina vänner och badade och det var så skönt och jag blir så glad av dom. 

Idag är jag jätteförkyld och döfärdig och träningen är inställd. 

Men det är ok att vara det. Jag har fantastiska vänner och familjemedlemmar som hjälps åt att plocka ihop mig när det behövs. Otroligt tacksam för det. 

Det är mycket spännande på gång så igår sa Karin åt mig att skaka av och fokusera på det ist. Tack Karin för ditt stöd och pepp. Ovärderligt. 

Min son sa idag att när man är sjuk så får man handla lite vad man vill på affären. Så det gjorde jag och nog känns det lite bättre efter mörk choklad, dubbla chokladflarn och mjölk. 

Ivve borstade Dingla imorse och sen borstade han även manen och pannluggen på Donnen 165 cm i manken. Fantastisk häst det där. Står så snällt med huvudet i golvet. Utan att ens be om det utan han tycker helt enkelt om det. 

Även Donnen hjälper till att plocka ihop mig när det behövs så han betyder mycket för mig. 

Jag är egentligen inte så positiv utan det är något jag jobbar med. Jag är inte alls van att få positiv feedback utan det är något jag istället försöker dela ut. Det är också en av anledningarna till att jag började med mental träning och coachning. 

Jag har varit så deprimerad att jag inte ville leva men tack vare en hel del fina människor och verktyg så tog jag mig tillbaka. Det är en annan anledning till att jag startade med coachningen. 

Dock är det något jag får leva med. Att jag inte är gjord av stål. Jag säger till mina elever att skaka av och gå vidare men ibland är det lättare sagt än gjort. Det finns såklart tekniker för detta tex visualisering. 

Men ibland blir man bara trött. Trött på den tuffa världen och trött på allt i den. 

Och gissa vad? Det gäller även mig. Även fast jag verkar som tränare och coach i liten skala. Jag är bara en människa. Jag snubblar och ramlar ibland när jag går. Jag rider ibland fel väg på tävling. Jag gör folk ledsna men tack och lov också glada. Jag tar också illa vid mig när jag blir orättvist behandlad. 

Jag kan erkänna att jag är avundsjuk på mycket. Jag har inte haft möjlighet att köpa dyrare hästar som kunnat lära mig något. Istället började jag min karriär på en tokig märr som jag var glad om hon inte hoppade ut från dressyrbanan när vi var och tävlade. Efter det har det varit egenförvärvade hästar och ponnys på vägen ända till det blev en lyckträff och Don Dion Jof fick följa med hem. En grön korsningsvalack. Nej, han var inte dyr. Jag har utbildat honom själv och jag tror att han kan gå hela vägen. Jag får konstant höra att han är för stor för mig osv. Men det går bra. Vi är bra. Men varför sticker det i ögonen på vissa? Det finns dom som måste framhäva sig själv genom att trycka ner andra. Inte realistiskt snack utan elakt snack. Många är kanske avundsjuka och lägger till sig med en attityd osv. Då kan till och med jag bli ledsen.

Jag har de senaste åren varit skadedrabbad och utbränd/deprimerad. Jag har fortfarande minne som en guldfisk och jag blir fortfarande besviken på mig själv när jag glömmer bort saker. 

Jag älskar min familj och mina djur men ändå orkade jag inte längre kliva upp. Jag orkade inte leva. Men jag var ju tvungen. Jag är ganska driven så jag bestämde mig för att göra något jag har velat göra länge. Att starta en verksamhet. Det är väldigt roligt och det ger så otroligt mycket när eleverna och hästarna utvecklas. Det är inget jag tjänar på direkt tyvärr men jag är lite lyckligare. För även om jag inte har en grand prix häst eller gård med stall hemma osv så är jag lycklig. Jag är otroligt tacksam att jag har min familj och mina fina vänner omkring mig. Ni vet vilka ni är. Detta lär förstås också sticka i ögonen på någon. 

Att jag är öppen om detta gör mig inte svag utan stark. Stark för att det inspirerar andra. 

Jag läste någonstans att största sjukdomen i Sverige var just utbränd/depression. Men få pratar om det tyvärr. 

Så jo, tom jag kan bli ledsen även om jag är stark och lycklig.

Jag har fortfarande himla ont i kroppen men hoppas det går åt rätt håll i helgen...

Har även en full ikeapåse med tre par ridbyxor i xs och fleecetröjor och T-shirts och två fodrade jackor i samma storlek. 700 kr.

I helgen var vi på John Hickey clinic på Alnö när Karin ändå skulle lämna en häst. Han hade en hel del bra saker men jag propsar nog ändå på att han red slarvigt. Men han var noga med rakriktning och att 80 % av prestationen sitter i huvudet. Vikten av mental träning är stor. 

Hästarna har vilat lite efter vaccination men nu är vi igång igen. Jättepigg Donnen och det är jättekul även om det är lite för mycket ibland.

Vi har pulsat snö.

Och tränat i ridhuset. 

I helgen träffade jag mina fina vänner och firade födelsedag. Älskar er!